MamiSteffi

Här kommer några rader om min vardags situation, som du bad mig skriva.

Som dom flesta inte vet så är just nu min situation ett kaos tillstånd!

Varje dag går mer ut på att planera än att leva dagen. Varje dag gör jag tillsammans med min mamma en noggrann planering om hur min vardag ska se ut,från att Jona vaknar tills dess att pappa Daniel kommer hem från jobbet.

Jonathan vaknar senast halv åtta, vilket innebär att min höftopererade mamma får åka till mig så att hon är där runt sju. Hon kommer in med egen nyckel och oftast är Jonathan vaken i sängen och väntar på att få komma upp. Min mamma tar då med sig Jonathan ut i vardagsrummet/köket och förbereder frukost för oss. Sen klär min mamma på en motvillig Jonathan och jag försöker samtidigt förberedda mig själv och hans packning till dagis. Vi går tillsammans till dagiset,men sen för att slippa två avsked går endast jag in med Jonathan. Då får jag hjälp av personalen med det som behövs.

Sedan har jag några timmar då jag kan vila, åka till sjukhuset, sjuk gymnast, psykiater etc. Beroende på planering och vem som finns tillgänglig så försöker jag få någon som följer med mig till dagiset och är med oss tills Daniel kommer hem. Minsta lila förändring eller motgång i planeringen leder till Kaos!

T.ex. i helgen så hade jag planerat otroligt noga om exakt var och när en närstående skulle hjälpa mig eftersom Danne skulle jobba helg, vilket rasade totalt på grund av att den närstående personen blev sjuk. Jag fick dra i alla trådar för att få hjälp, vilket tar otroligt mkt av min ork, kraft och livslust.

 Jag går runt hela dagarna och försöker fly från min smärta, jag vägrar att acceptera den för att den förstör så mkt i mitt liv!!Jag har själv blivit rädd för den människan som jag börjar bli på grund av min smärta.

 Jag var en glad tjej som älskade livet och hade bara positiva tankar, men håller nu på att förvandlas pga min situation till en människa jag aldrig skulle vilja träffa. Hela dagarna går jag runt och oroar mig för min smärta men även min familjs smärta och för den påverkan som min sjukdom har och har haft på hela familjen!

Detta är ett brev som jag skrivít till min läkare efter att hon efter frågat några rader,tycker ni jag har missat något??

Dom här senaste veckorna har varit super jobbiga!!!Ja har haft så ont att ja tagit max dos på alla mina medeciner.Trots att ja inte får bära Jona alls nu för tiden så går inte smärtan över och dom är osäkra på om den någonsin kommer göra de!

Dagarna måste planeras i detalj tillsammans med min mamma,dag för dag så att ja kan försöker hitta en vän eller släkting som kan vara med mig & hjälpa till så att min mamma får vila då & då.

Ja vet att man som förälder borde ställa upp för sina barn(trots att många inte gör de),men min mamma ställer MER än upp,tyvärr på sin egen bekostnad.Varje dag försöker jag planera så att jag får hjälp med att fixa i ordning,lämna,hämta,städa & laga mat till Jona.Men det är väldigt svårt för mitt nätverk att hjälpa till då dom har sitt eget liv att sköta,så de blir ofta mamma som kommer som en räddare i nöden fast hon e sjuskriven.

Vi har redan sökt en gång om hjälp till kommunen,men blev nekade & efter deras bemötande från förra gången så känner ja att ja inte vill ha nåt att göra med dom!!Men mammas opererade höft har redan nu börjat säga ifrån & hon har i sin tur ont när hon hjälper mig!!

Ja har därför svårt att glädjas åt att mamma hjälper mig,då ja hela tiden oroar mig för hennes hälsa & ja vet mkt väl om att hon gör mkt mer än vad hon egentligen får!!!

I fredas var jag så slut,att då Jona var med faster & farmor hela dagen så passade ja på att sova från 12 till 7 på kvällen!Skit,va trött och dålit ja mådde då!Var helt slutkörd!
Lördag mådde ja bättre & helger är alltid lite lättare för mig & mamma då morfar Janne finns med i bilden & kan hjälpa till!!Danne brukar även jobba helg ibland men då är de mkt lättare att få hjälp,då dom flesta är lediga!!

Har börjar höja mina medeciner ordentligt efter samtal på telefonen från smärt läkaren.De i sin tur medför illamående & trötthet.På freda ska ja till doktor samtal för att få höra mer om vad man kan göra åt smärtan som ja har nu.

Ska försöka sova för att orka morgondagen som redan är planerad med hjälp!!Trots att de e kämpit just nu och de känns som att resan aldri tar slut,är ja fortfarande otroligt tacksam för att ja fortfarande lever!!

Puss på er!

Min dyrbara skatt!!



Killarna i mitt liv!<3



Ni är min lycka!!

Vad skriver man efter ett inlägg som förra???
Allt känns så konstigt,känns som om man vill sluta fungera ett tag för att hämta andan & ta ikapp,men de kan man inte spec inte när man har barn!
Det har varit full fart på dagis och igår fick min mamma göra en inskolning då ja hade,vad ja brukar kalla för en mindre bra dag!

Jag var och hämtade pappa med mamma på arlanda kl 22:30 på måndag,kom hem strax innan tolv & kände mig lagom sjuk & dålig på Tisdag.Mamma ställde upp,ängel som hon är,medans Danne var på jobbet.Efter inskolning kom hon & lämnade Jona & Emelie som fått jobb av min mamma kom & hjälpte mig med Jona!!

Idag mådde varken ja eller Danne bra men både ja & Danne staplade oss iväg till inskolning eftersom de var sista dagen innan han ska vara där själv!!Vi ville observera fröknarna ordentligt & titta så att vi kände oss trygga med att lämna honom på dagis imorgon.De gör vi & vi har pratat om hur länge han får gråta innan dom ringer.

Sen har ja ringt doktor Hendrik Bauher för att tala om att jag fortfarande har fruktansvärt ont och inte vet varför.När jag ringde så sa Bauher att han hade tänkt ringa mig för att han inte var ett dugg nöjd med mr röntgen som gjordes när ja låg inne eftersom den inte visar den delen ja har ont i överhuvudtaget!!!Jag tyckte samtalet var skrattretande eftersom ja ifrågasatte röntgen när jag var där i fredags.Men doktorer ska ju alltid ha rätt,så hoppas dom gör rätt röntgen nu på fredag!!

Snart ska vi äta kebab med ris & titta på idol.Kram på er

Igår var jag på begravning.Det var super fint & de kändes så himla påtagligt!!Fick verkligen en blick av himlen!!Linn var så älskad & dyrbar för våran församlig & de känns så otroligt konstigt att gå till kyrkan imorgon & inte mötas av hennes vackra,utstrålande leeende!!!

En begravning eller bara när någon dör så uppskatar man livet mkt mer!!Man blir påmind att livet inte är för alltid och att man måste tacka gud för varje dag som man får leva!!!

Jag tror att ja var lite mer emotionell för mig än för alla andra på begravningen pga min nära död upplevelse som cancern har gett mig!!Jag har haft döden så otroligt nära under ett helt år,sen försvann den helt plötsligt & drabbade någon annan.

När ja satt på begravningen så flögg tankarna iväg & de var svårt att inte tänka på "min egen begravning" den begravningen som inte blev av,den begravningen som blev uppskjuten.När jag började tänka på detta så kunde jag inte låta bli att ifrågasätta den tanken som alla tänker,varför???varför just Linn & varför inte ja??

Jag frågade Danne när ja kom hem,varför Linn dog och inte jag & han svarade:därför att Jonathan behöver dig!Han behöver sin mamma.

Han kanske har rätt.Fast de enda jag kunde tänka på var hur mkt liv Linn påverkade av sin existens & hur lite jag påverkar genom min??

Detta fick mig att vilja ändra mig,blev motiverad till att göra de Linn gjorde,beröra människor,vinna människor för Gud!!Jag vill gå klart min ledarskola utbildning och starta en egen cell,en egen tolva som ja kan vägleda & stödja igenom livets svåra stunder.Jag vill se min familj bli frälsta,jag vill se en rad vid min sida när den sista dagen är kommen!!Jag vill ha alla nära & kära vid min sida i himlen,den dagen vi dör!!

Så från & med nu ska jag leva & gå den väg Gud vill att jag ska gå & ja ska vara en ledare & vägleda andra!!Tack gud för Linn & för den förebild hon verkligen var!!Läs hennes blogg så förstår ni vad jag menar:http://linnfenerstrm.wblogg.se/




Hon levde för andra & inte för sin egen skull.
Vi kommer alltid att älska dig & hedra ditt minne!!För du var en ledare & en otrolig gudskvinna!!