En obestämd framtid?

Dom här senaste veckorna har varit super jobbiga!!!Ja har haft så ont att ja tagit max dos på alla mina medeciner.Trots att ja inte får bära Jona alls nu för tiden så går inte smärtan över och dom är osäkra på om den någonsin kommer göra de!

Dagarna måste planeras i detalj tillsammans med min mamma,dag för dag så att ja kan försöker hitta en vän eller släkting som kan vara med mig & hjälpa till så att min mamma får vila då & då.

Ja vet att man som förälder borde ställa upp för sina barn(trots att många inte gör de),men min mamma ställer MER än upp,tyvärr på sin egen bekostnad.Varje dag försöker jag planera så att jag får hjälp med att fixa i ordning,lämna,hämta,städa & laga mat till Jona.Men det är väldigt svårt för mitt nätverk att hjälpa till då dom har sitt eget liv att sköta,så de blir ofta mamma som kommer som en räddare i nöden fast hon e sjuskriven.

Vi har redan sökt en gång om hjälp till kommunen,men blev nekade & efter deras bemötande från förra gången så känner ja att ja inte vill ha nåt att göra med dom!!Men mammas opererade höft har redan nu börjat säga ifrån & hon har i sin tur ont när hon hjälper mig!!

Ja har därför svårt att glädjas åt att mamma hjälper mig,då ja hela tiden oroar mig för hennes hälsa & ja vet mkt väl om att hon gör mkt mer än vad hon egentligen får!!!

I fredas var jag så slut,att då Jona var med faster & farmor hela dagen så passade ja på att sova från 12 till 7 på kvällen!Skit,va trött och dålit ja mådde då!Var helt slutkörd!
Lördag mådde ja bättre & helger är alltid lite lättare för mig & mamma då morfar Janne finns med i bilden & kan hjälpa till!!Danne brukar även jobba helg ibland men då är de mkt lättare att få hjälp,då dom flesta är lediga!!

Har börjar höja mina medeciner ordentligt efter samtal på telefonen från smärt läkaren.De i sin tur medför illamående & trötthet.På freda ska ja till doktor samtal för att få höra mer om vad man kan göra åt smärtan som ja har nu.

Ska försöka sova för att orka morgondagen som redan är planerad med hjälp!!Trots att de e kämpit just nu och de känns som att resan aldri tar slut,är ja fortfarande otroligt tacksam för att ja fortfarande lever!!

Puss på er!

Min dyrbara skatt!!



Killarna i mitt liv!<3



Ni är min lycka!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0