kämpa vidare!!
Har tyvärr inte skrivit så mkt då ja fokuserat på att leva och njuta av att vara vid liv1
Jonathan växer så fort och tiden bara springer förbi.Har hunnit med både de ena och de andra och snart firar jag och Daniel två år tillsammans!!Vi har där med kommit fram att vi endast fick fyra månader ihop innan jag började må dåligt,så vårt förhållande har verkligen tagit den tuffa vägen.
Det känns som om vi tagit all skit som finns i världen och som om de äntligen borde bli bättre nu men istället sitter jag dagarna in och dagarna ut med smärta,illamående och inte mkt ork.Ändå är jag otroligt tacksam över att kunna känna allt jag gör eftersom de tyder på att jag är vid liv.Varje gång jag ser min son le påminns jag om vad de är jag kämpar för!! Jag & Danne brukar säga att hans leende skapar fred =)
Dn här veckan skulle ja kalla för sjukhus vecka.Måndag till onsdag kommer ja att ha spenderat min största del av tiden på dagen på sjukhuset i samband med röntgen och läkarbesök.Den andra delen av dagen till att kämpa för att få fortsatt hjälp iform av min bror av kommunen.Är så förbannad över hur kommunen behandlar en sjukskriven mamma i cancer och hur dom ifrågasätter min mammaroll och livsistuation.Imorgon är det meningen att ja ska träffa politiker som ska fatta beslut om ja ska få fortsatt hjälp eller ej.Kommunen röstar för nej men ja får komma dit och motivera varför ja behöver den hjälp ja vill ha.Jag menar hallå hur dumma är dom egentligen om dom inte kan se att ja behöver hjälp med att ÄNTLIGEN få vara mamma istället för att sätta Jonathan på dagis på heltid.
Min mamma har hjälpt mig att skriva ett brev och formulera på ett proffisionellt sätt hur jag känner då jag igentligen bara skulle vilja skriva en massa elaka ord till dom........
Om ja nu har den oturen att de är människor på mötet som inte har ett hjärta eller ett sunt förnuft så har ja redan tagit kontakt med media,hoppas dock att jag får slippa detta,men det får vi se imorgon!!
Titta är inte han värd att kämpa för,vem är??
Jonathan växer så fort och tiden bara springer förbi.Har hunnit med både de ena och de andra och snart firar jag och Daniel två år tillsammans!!Vi har där med kommit fram att vi endast fick fyra månader ihop innan jag började må dåligt,så vårt förhållande har verkligen tagit den tuffa vägen.
Det känns som om vi tagit all skit som finns i världen och som om de äntligen borde bli bättre nu men istället sitter jag dagarna in och dagarna ut med smärta,illamående och inte mkt ork.Ändå är jag otroligt tacksam över att kunna känna allt jag gör eftersom de tyder på att jag är vid liv.Varje gång jag ser min son le påminns jag om vad de är jag kämpar för!! Jag & Danne brukar säga att hans leende skapar fred =)
Dn här veckan skulle ja kalla för sjukhus vecka.Måndag till onsdag kommer ja att ha spenderat min största del av tiden på dagen på sjukhuset i samband med röntgen och läkarbesök.Den andra delen av dagen till att kämpa för att få fortsatt hjälp iform av min bror av kommunen.Är så förbannad över hur kommunen behandlar en sjukskriven mamma i cancer och hur dom ifrågasätter min mammaroll och livsistuation.Imorgon är det meningen att ja ska träffa politiker som ska fatta beslut om ja ska få fortsatt hjälp eller ej.Kommunen röstar för nej men ja får komma dit och motivera varför ja behöver den hjälp ja vill ha.Jag menar hallå hur dumma är dom egentligen om dom inte kan se att ja behöver hjälp med att ÄNTLIGEN få vara mamma istället för att sätta Jonathan på dagis på heltid.
Min mamma har hjälpt mig att skriva ett brev och formulera på ett proffisionellt sätt hur jag känner då jag igentligen bara skulle vilja skriva en massa elaka ord till dom........
Om ja nu har den oturen att de är människor på mötet som inte har ett hjärta eller ett sunt förnuft så har ja redan tagit kontakt med media,hoppas dock att jag får slippa detta,men det får vi se imorgon!!
Titta är inte han värd att kämpa för,vem är??
Kommentarer
Trackback
