Tuff dag/Operation
Idag har varit en p*p dag,från kl sex imorse fram till, a ja vet inte när tar det slut??blev väckt kl sex med dagliga kontroller.Sen igen kl sju när dom kom in och skulle ta prover.Kl åtta kom dom in igen och sen kom läkare det var extrem trafik hela morgonen.Igår var det dött,idag händer allt! 3 olika läkare från olika avdelningar kom plus sarkom läkaren.En från narkossen som satte en nål i min högra hand.Så nu är jag lite handikappat i den.
Alla läkare undersökte mig utom sarkom hon kom bara för att säga när operationen skulle bli av och att jag inte fick äta frukost.Sen satte dom på antibiotika som skulle gå i två timmar runt nio,jag skulle strålas och sen dusha och operationen skulle ske vid lunch.Kände mig super stressad och nervös över allt.
Antibiotikan tog slut och jag åkte ner och strålades samtidigt som mamma kom och lämnade Jonathan till Danne.När strålnigen var över kände jag att jag frös och antagligen att min temp börja stiga.Tänkte åka upp till rummet hälsa på Jonathan,hoppa in i dushen och sen åka till operation,men när jag kom ut från strålning och vaktmästaren kom sa hon,vi kör direkt till operation salen.
Jag kände genast att jag hade frossa och såg verkligen inte fram emot att opereras spec inte då jag hade typ 8 filtar på mig som jag inte skulle få ha.Jag berättade att jag hade frossa(dom såg de) ,att jag inte hade dushat och att jag ville ha lugnande.Hon gav mig både de och intravinöst alvedon.
Efter ett tag släppte frossan och det var inte lika kallt längre.Jag fick lokalbedövning bara så jag var vaken under operation.Hon gav mig först en gång lite grann bedövning för jag skrek så mycket (tycker nålar gör jätte ont) sen sa hon så fort du känner något säg till så får du med.
Sen började operationen och jag kände ingenting i några minuter sen kände jag plötsligt hur hon drog i portacuten och hur det började svida så jag skrek till,då gav hon mig mer,sen när hon hade 2 stygn kvar när hon sydde igen började jag känna nålen gå in i huden med tråden, men då sa hon de är så lite kvar nu Stephanie,de här klarar du och det gjorde jag.
När jag kom tillbaka till rummet var Jonathan kvar,så då lekte vi lite,sen kom mamma & Anahi och fikade.Anahi stannade och mamma med Jonathan åkte hem.sen åkte vi ner till strålning.
Sen skulle dom sticka mig började gråta bara av tanken så Malin ringde och fixade kapilär prov istället.Med andra ord stick i fingret som dom gör på barn.Hon skrev i min journal att jag hedan efter bara får ha sånna.Det känns skönt. Hon är en ängel.Anibiotika två timmar sen kapilär prov sen antibiotika igen så jag får inte sova först efter tolv,fast jag vill gå och lägga mig nu.God natt
Alla läkare undersökte mig utom sarkom hon kom bara för att säga när operationen skulle bli av och att jag inte fick äta frukost.Sen satte dom på antibiotika som skulle gå i två timmar runt nio,jag skulle strålas och sen dusha och operationen skulle ske vid lunch.Kände mig super stressad och nervös över allt.
Antibiotikan tog slut och jag åkte ner och strålades samtidigt som mamma kom och lämnade Jonathan till Danne.När strålnigen var över kände jag att jag frös och antagligen att min temp börja stiga.Tänkte åka upp till rummet hälsa på Jonathan,hoppa in i dushen och sen åka till operation,men när jag kom ut från strålning och vaktmästaren kom sa hon,vi kör direkt till operation salen.
Jag kände genast att jag hade frossa och såg verkligen inte fram emot att opereras spec inte då jag hade typ 8 filtar på mig som jag inte skulle få ha.Jag berättade att jag hade frossa(dom såg de) ,att jag inte hade dushat och att jag ville ha lugnande.Hon gav mig både de och intravinöst alvedon.
Efter ett tag släppte frossan och det var inte lika kallt längre.Jag fick lokalbedövning bara så jag var vaken under operation.Hon gav mig först en gång lite grann bedövning för jag skrek så mycket (tycker nålar gör jätte ont) sen sa hon så fort du känner något säg till så får du med.
Sen började operationen och jag kände ingenting i några minuter sen kände jag plötsligt hur hon drog i portacuten och hur det började svida så jag skrek till,då gav hon mig mer,sen när hon hade 2 stygn kvar när hon sydde igen började jag känna nålen gå in i huden med tråden, men då sa hon de är så lite kvar nu Stephanie,de här klarar du och det gjorde jag.
När jag kom tillbaka till rummet var Jonathan kvar,så då lekte vi lite,sen kom mamma & Anahi och fikade.Anahi stannade och mamma med Jonathan åkte hem.sen åkte vi ner till strålning.
Sen skulle dom sticka mig började gråta bara av tanken så Malin ringde och fixade kapilär prov istället.Med andra ord stick i fingret som dom gör på barn.Hon skrev i min journal att jag hedan efter bara får ha sånna.Det känns skönt. Hon är en ängel.Anibiotika två timmar sen kapilär prov sen antibiotika igen så jag får inte sova först efter tolv,fast jag vill gå och lägga mig nu.God natt
Kommentarer
Trackback
