MamiSteffi

Dagarna fortsatte med flera prover. Måndag började med Bronkoskopi. Då går man ner med en kamera i halsen ner till lungorna och filmar för att se hur det ser ut. Man har fastande mage sen natten innan och man blir drogad med lugnande medel. Undersökningen tar 20 minuter ungefär. Bedövningen smakade banan och den var i sprej form. Sjuksköterskan sprejade 3 ggn i min näsa och mun. Jag hade svårt att andas och det brändes i tårkanalen och hela halsen.När bedövningen började verka körde dom ner en "slang" genom näsan på mig. Det kittlades och jag hostade konstant. Dom åkte runt med slangen i hela halsen,magen,gomen och munnen allt blev bedövat  av en dush så fort "slangen" kom till det stället.Efter bronkoskopin kunde jag inte prata,dricka eller äta på 3 timmar.
Tisdag gick jag och mamma på gudstjänst i kyrkan. Nu låter jag som en av dom här människorna som vänder sig till gud så fort något händer i desperation, men jag är inte en av dom, jag är troende kristen och aktiv i församlingen Södermalm sen långt innan min cancer, så d var inte första ggn jag var i kyrkan men d var första ggn på ett sjukhus.
Onsdag gjorde jag en undersökning som heter Angio. Det är ungefär som en skikt röntgen men lite annorlunda. Man sprutar in ett kontrast medel för att kunna se kärlen och kunna kartlägga min lunga. Som vanligt låg jag på en brits men denna gång fick jag behålla alla kläder på utom bh.Det kändes varmt när dom spruttade in kontrastet och man fick svårt att andas, känslan av att man skulle kissa på sig och metall smak i hela munnen tillkom. Undersökningen gick fort och jag var yr ett tag efter.