MamiSteffi

Jag var gravid i vecka 30 och hade haft en väldigt tuff graviditet. Hade haft hosta i två månader, ont i rygg, bröst och axel. Var sjukskriven sedan november för en arbetsskada, men som vi senare skulle få reda på att det hela tiden var tumören. Den 6 mars ringde mamma och Danne till förlossningen, vågade inte ringa själv och fick en akuttid hos en doktor på vårdcentralen. Han undersökte mig och skickade en remiss till huddinge sjukhus. Jag och Danne satte oss i bilen och åkte dit. Vi blev inlagda i ett bås där dom tog alla prover och jag började må allt sämre. Dom beslutade att hålla kvar mig under helgen för att dom sätt nått på röntgen i vänster lunga. Det hände inte så mycket under helgen men på söndagen så ringde dom förlossningavdelningen för jag lyckades inte behålla nån mat och mitt blodtryck var högt. Blev skickad till förslossnings avdelningen för att göra fler prover. Där var dom jätte trevliga och gick ut för att diskutera ett eventuellt kejsarsnitt. Efter en liten stund kom dom tillbaka för att berätta att dom beslutat att göra ett kejsarsnitt. Allt gick väldigt fort och jag fattade ingenting, trodde dom menade att kejsarsnittet skulle vara om några dar men mitt i min chock så började det rusa in narkos läkare, barnmorskor, doktorer, spädbarnsskötare och förlossningspersonal som alla presenterade sig men var så chockad att jag inte uppfattade ett enda namn. Jag kommer inte ihåg någonting från själva förlossningen mer än att bedövningen sved. Jag var helt vaken men var bedövad från magen och neråt. När allt var klart så sa dom att när jag kände min rumpa så skulle jag få se min son och jag låtsades att jag kände den flera gången men dom kom på min bluff varje gång. Det kändes som dom längsta timmarna i mitt liv men efter ett tag så kom känseln tillbaka och jag fick äntligen se vår älskade son. Den 9 mars 2009 01:29 kom Jonathan till världen och vägde 1,5 kg och var 40 cm lång.


Jonathan en vecka gammal

Nu har jag precis fått reda på att jag ska få åka hem igen så jag bloggar mer senare

Kram Steffi