Vad finns det att säga??

Idag har jag sett en sida av mig som jag inte sett tidigare så ofta.Den kallas den mörka Steffi.
Från att ha varit en lugn men frågovis patient till en odräglig,hård och ledsen patient på bara några timmar.
Det värsta är att de lönar sig inom vården att vara otrevlig och inte lita på någon.

Har gått runt och haft nedräkning och längtat till tisdag därför att min doktor hade lovat mig ett OPERATIONSDATUM,men som vanligt så höll även han inte va han lovade..
Är väldigt sur,mest på mig själv som gick på att han skulle hålla sitt ord,när ingen annan gjort det!!!

Ringde i varje fall upp för att skälla men som ni kanske vet har dom ett så snyggt system så att man aldrig kan nå dom,för dom ringer upp senare på dagen eller skickar en värdelös sjuksköterska till att ringa upp som inte ens kan svara på MINA frågor eller vet mer än vad jag vet....Ganska irreterande


Är super trött på att gråta,visste inte att man kunde ha så mycket dårar som jag har.Det tar aldrig slut och har gråtit från fyra på eftermiddagen till att fortfarande sitta här och gråta...

Det känns som att ja precis fått höra att ja bara har en vecka eller max tre att leva.Har förberet allt som sagt,men har fortfarande många brev kvar att skriva som kommer bli klara innan operation,de lovar jag..

Min kontaktsköterska var snäll nog och ringde upp idag och sa att ja absolut inte får tappa hoppet,det finns fortfarande en chans till operation nästa vecka precis som dom lovat och jag får inte ge upp hoppet om de,men de har ja tyvärr redan gjort känner jag.
Det kommer nog bli vecka nio och då har det gått över va dom kallar max veckor efter strålning....och när jag så snällt som möjligt frågade vad som händer då svarade hon de e inte bra,mer vet jag inte....

Vilka otroligt trygga händer jag känner mig i,verkligen!!!!!!Som ni kannke märker kan jag inte sova nuför tiden eftersom att allt som händer i mitt liv den här veckan känns som att de kanske är de sista jag får uppleva...ganska obehagligt att gå rut och känna så,men jag har aldrig tagit så mycket vara på ord som nu.....

Vill verkligen inte att mitt liv tar slut här,de finns så myvket större planer för mitt liv,har inte besegrat cellgifterna i onödan.Jag vägrar tro det!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kommentarer
Postat av: tvillingmamman

tack, det värmer att höra :)

2010-02-03 @ 11:53:22
URL: http://towebomaan.blogg.se/
Postat av: Johanna - Sagas o Alvas mamma

stackars dig som får vänta så! hoppas dom skärper till sig.

2010-02-03 @ 18:47:53
URL: http://johannastwins.blogg.se/
Postat av: Lina

Det kommer att gå bra Steffie!!!! Du har inte bara en utan många som ber för dig. Och allt är möjligt för Gud! Tappa inte hoppet, för det har inte Gud gjort :) Stor kram gumman!!!

2010-02-04 @ 18:35:37
Postat av: Tant Tess

Älskar dig min fina vän! :)

Och du ska f*n inte försvinna någonstans, nu är bara slut spurten kvar, sen blir de resa till marockooo!!! jag åker fan inte själv dit, behöver en riktig arab vid min sida ;) <3

2010-02-04 @ 23:24:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0