Framtidsplaner
Har tänkt mkt dom senaste dagarna,mkt på cancer,mkt på liv och mycket på personer som har det värre än mig.I början när jag var ny på min sjukdom kändes de lika illa som att någon sa att du aldrig mer skulle få leva.Det kändes som en film där huvudrollen bara dog...Jag var helt hundra på att jag skulle dö,därför jag hade cancer.Inbilade mig hur läkarna fejk talade om rehabilitering,behandling och ett liv efter cancer,men ganska snart fick jag reda på att det faktiskt inte var fejk.Dom vågade aldrig lova något hundra procentigt,men ju mer tiden gick desto mer började dom antyda att jag skulle ha ett längre liv efter allt kom omkring....
Känns fotfarande som om jag är i en dålig mardrömm och aldrig vill vakna upp,känns fortfarande som att inget hänt på riktigt och att jag snart kommer inse att allt bara var en ovanligt lång dröm...Vet inte om jag någonsin kommer fatta att jag gjort de jag snart gjort,att jag överlevt cancer att jag med alla mina människor runt omkring mig fått "en till" chans att leva.
Kärleken har verkligen brövats mellan släktingar,vänner,familj och mest mellan mig & Danne.Det var inte de här livet vi skulle ha som föräldrar,det var inte såhär vi hade tänkt oss att bli unga-första barnföräldrar.Nej ingenting vad tänkt såhär,men vad blir som man tänkt??Hade någon beskrivit de kaos vi lever i idag,hade jag bara skrattat och sagt de e lika bra att lägga sig ner och ge upp,för det kommer ändå aldrig funka för någon av er....Nu är vi snart nära slutet(hoppas jag) och det funkar.Vi har haft våra diskussioner,sorger,glädjen,irritationer och frustationer men vi har också fått se en sida hos alla som chockat både positivt och negativt....Vi har varit igenom mycket helt enkelt, men snart är det fest!!!!! & det ska nog bli min största någonsin..större än bröllop,dop och födelsedag tillsammans!!!!!!haha jag ska satsa på stort
& Ni alla e Bjudna
Känns fotfarande som om jag är i en dålig mardrömm och aldrig vill vakna upp,känns fortfarande som att inget hänt på riktigt och att jag snart kommer inse att allt bara var en ovanligt lång dröm...Vet inte om jag någonsin kommer fatta att jag gjort de jag snart gjort,att jag överlevt cancer att jag med alla mina människor runt omkring mig fått "en till" chans att leva.
Kärleken har verkligen brövats mellan släktingar,vänner,familj och mest mellan mig & Danne.Det var inte de här livet vi skulle ha som föräldrar,det var inte såhär vi hade tänkt oss att bli unga-första barnföräldrar.Nej ingenting vad tänkt såhär,men vad blir som man tänkt??Hade någon beskrivit de kaos vi lever i idag,hade jag bara skrattat och sagt de e lika bra att lägga sig ner och ge upp,för det kommer ändå aldrig funka för någon av er....Nu är vi snart nära slutet(hoppas jag) och det funkar.Vi har haft våra diskussioner,sorger,glädjen,irritationer och frustationer men vi har också fått se en sida hos alla som chockat både positivt och negativt....Vi har varit igenom mycket helt enkelt, men snart är det fest!!!!! & det ska nog bli min största någonsin..större än bröllop,dop och födelsedag tillsammans!!!!!!haha jag ska satsa på stort
& Ni alla e Bjudna
Tack!!
Då var det dags igen då...Sitter här på sjukhuset,har haft väldigt svårt att komma in på internetet, men nu är jag inne =)...Den här kuren känns väldigt annorlunda och mer påtaglig då Min älskling Danne inte är här med mig.
Han har varit sjuk i en vecka nu och jag saknar honom oehört.....Tänk hur man kan ta saker som en självklarhet då de egentligen inte är en självklarhet....Vill verkligen passa på att Tacka dig älskling för att du är med mig på dom här tuffa behandlingarna...Tack för att du är mitt stöd.Tack för att du gör den "hemska sjukhus vardagen" lite bättre,lite roligar helt enkelt..Tack för vår underbara son och Tack för att du är den du är!!!!Älskar dig min kängru =)
Vill även passa på att Tacka Mina vänner/"Familj" som gör de värt att kämpa.Ni som skickar dom mest konstigaste sms någonsin när man mår som sämst =)Ni som tar ut mig och påminner mig om vad livet är,ni som kan driva om min sjukdom med mig och ni som finns vid min sida när jag behöver er som mest...Älskar er Tess,Jossan,Emelie och min kära kusin (Jonathans gudmor)Anahi, vad skulle jag gjort utan Vänskap i mitt liv......Ni är som mina egna tre musketörer förutom att ni är fyra....TACK!!!
Men mest av allt vill jag Tacka dom 2 personerna som har gjort den här situationen acceptabel(möjlig),dom som tagit emot mig & Danne med oändligt varma hjärtan,hjälpt oss med Jonathan och stöttat oss igenom vad som snart är hela resan.Kan inte ens beskriva i ord hur mycket VI uppskatar det NI har gjort för oss.Alla sätt ni försökt få mig att må bra,promenader,reser att se framemot,kramar eller bara ord som värmer.......
Det är bara möjligt genom den kärlek ni har,Allt ni har fått offra,allt som ni velat göra i ert liv har ni varit tvugna att skjuta på, det är inte något självklart trots att det är min kära mor och hennes man Janne jag talar om.
Tack allihopa för ert stöd, Jag lovar och svär att så fort ni behöver min hjälp så kan ni alltid vända er till mig, som jag har (motvilligt) vänt mig till er!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Han har varit sjuk i en vecka nu och jag saknar honom oehört.....Tänk hur man kan ta saker som en självklarhet då de egentligen inte är en självklarhet....Vill verkligen passa på att Tacka dig älskling för att du är med mig på dom här tuffa behandlingarna...Tack för att du är mitt stöd.Tack för att du gör den "hemska sjukhus vardagen" lite bättre,lite roligar helt enkelt..Tack för vår underbara son och Tack för att du är den du är!!!!Älskar dig min kängru =)
Vill även passa på att Tacka Mina vänner/"Familj" som gör de värt att kämpa.Ni som skickar dom mest konstigaste sms någonsin när man mår som sämst =)Ni som tar ut mig och påminner mig om vad livet är,ni som kan driva om min sjukdom med mig och ni som finns vid min sida när jag behöver er som mest...Älskar er Tess,Jossan,Emelie och min kära kusin (Jonathans gudmor)Anahi, vad skulle jag gjort utan Vänskap i mitt liv......Ni är som mina egna tre musketörer förutom att ni är fyra....TACK!!!
Men mest av allt vill jag Tacka dom 2 personerna som har gjort den här situationen acceptabel(möjlig),dom som tagit emot mig & Danne med oändligt varma hjärtan,hjälpt oss med Jonathan och stöttat oss igenom vad som snart är hela resan.Kan inte ens beskriva i ord hur mycket VI uppskatar det NI har gjort för oss.Alla sätt ni försökt få mig att må bra,promenader,reser att se framemot,kramar eller bara ord som värmer.......
Det är bara möjligt genom den kärlek ni har,Allt ni har fått offra,allt som ni velat göra i ert liv har ni varit tvugna att skjuta på, det är inte något självklart trots att det är min kära mor och hennes man Janne jag talar om.
Tack allihopa för ert stöd, Jag lovar och svär att så fort ni behöver min hjälp så kan ni alltid vända er till mig, som jag har (motvilligt) vänt mig till er!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Trötthet
Den åttonde kuren slog hårt......
Först var jag dålig väldigt lång tid efter kuren & när ja äntligen var på benen igen hade jag inge immunförsvar och åkte på virus. Det var bara att åka till akuten och vänta som vanligt.På akuten var det som vanligt ingen fart och vi fick vänta länge,jag & Danne..Kom dit torsdag kväll och blev liggande inne till måndag eftermiddag...Kör resten av antibiotikan hemma....Har tyvärr inte orkat skriva då energin och styrkan varit extremt låg....Men nu mår ja bättre igen lagom till nionde kuren som e på Tisdag eller onsdag...Längtar verkligen tills allt de här är över...Nu har Danne blivit sjuk,vet inte fått han åkt på men vi kan inte vistas i samma hus,så han e hos sin mamma....Känns inte alls kul & trots att idag är första natten ifrån honom så saknar jag honom redan...Ska sova nu men ska försöka skriva imorgon också...Jonathan hälsar=) God natt
Först var jag dålig väldigt lång tid efter kuren & när ja äntligen var på benen igen hade jag inge immunförsvar och åkte på virus. Det var bara att åka till akuten och vänta som vanligt.På akuten var det som vanligt ingen fart och vi fick vänta länge,jag & Danne..Kom dit torsdag kväll och blev liggande inne till måndag eftermiddag...Kör resten av antibiotikan hemma....Har tyvärr inte orkat skriva då energin och styrkan varit extremt låg....Men nu mår ja bättre igen lagom till nionde kuren som e på Tisdag eller onsdag...Längtar verkligen tills allt de här är över...Nu har Danne blivit sjuk,vet inte fått han åkt på men vi kan inte vistas i samma hus,så han e hos sin mamma....Känns inte alls kul & trots att idag är första natten ifrån honom så saknar jag honom redan...Ska sova nu men ska försöka skriva imorgon också...Jonathan hälsar=) God natt
