Tankar....

Sitter i sängen på sjukhuset och tänker. Skrev ett brev till Jonathan inatt ifall något skulle hända..Vill helst skriva ett brev till alla innan operationen men känner att Jag inte kommer klara av det. Vill hur som helst skriva ett till Danne,ett till Jonathan och även testamente så att det finns. Ja vet de låter som jag ger upp men d gör ja verkligen inte men det känns bättre om jag vet att det är gjort & att det finns där. Det är e trygghet. När jag satt och skrev brevet till Jonathan kunde jag först inte komma på vad man kan skriva till en kille som mist sin mamma. Sen börjar jag tänka tankar om att han ändå inte lärt känna mig och som liten kommer man inte ihåg, så han skulle antagligen inte ens sakna mig. Tankarna fortsatte i det spåret tills jag kom på mig själv, att jag faktiskt kommer att klara de här. Det finns inget annat sätt att se på saken.
 Är nu inne i sjätte behandlingen, sen kommer operation och resten av behandlingarna är snart bara ett blott minne. Ett minne som fört mig & Danne närmare varandra än vi någonsin hade kunnat föreställa. Ett minne som hjälpt oss tre att bli världens starkaste familj.

Kommer antagligen att blogga mycket mer nu när jag e på sjukhuset men just nu kommer maten.

Sjukhus Mat











Cellgifterna "Mina gamla vänner"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0